Den sumeriska Gudinnan Inanna är Himlens och jordens Gudinna som bejakar sin sexualitet, lust och passion i livet. Inanna är Gudinnan som hör kallet från underjorden. Hon kallas till underjorden för att möta sin syster Ereskigal, Underjordens drottning som just förlorat sin man. 
Inanna är den enda Gudinnan som följer kallet till underjorden av egen fri vilja trots att alla varnar henne för att gå dit.

Himmelsgudarna avråder henne och säger att ingen återvänder levande från underjorden, men hon följer trots deras bestämda åsikter sitt inre kall.

Inanna ber sin vän Ninshubur att vaka och kalla på hjälp om hon inte återvänder inom tre dygn och beger sig ner.

På vägen ner till Underjorden finns sju portar och för att få passera in genom porten behöver Inanna klä av sig port för port – hon undrar varför och väktaren av underjorden säger att underjordens lagar inte går att ifrågasätta.

Inanna klär av sig sin krona, sina smycken, sin sköld och slutligen sin klädedräkt - så hon kommer naken och bugad ner till underjorden. Hon väntar sig erkännandet, för att hon nu har gjort och gett allt för att komma ner till Ereskighal i underjorden.

... Du vet den där känslan när du har gjort allt och mer därtill, verkligen gett och satsat allt ... och du bara väntar på erkännandet, belöningen och bekräftelsen…

Just i den känslan kom Inanna naken och bugad till sin syster Underjordens drottning Ereskighal. 

Ereskighal representerar allt det som är förtryckt inom oss och i våra liv. Allt det som inte får visas, som döljs, göms och glöms i mörkret.

Ereskighal är inte alls tacksam för att hennes syster Himlens och jordens drottning kommit på besök och sänder dödens blick på Inanna. Död hängs Inanna att ruttna på köttkroken. 

Inanna fick inte bekräftelsen, belöningen och erkännandet som hon hade väntat sig.

Det här är en metafor för hur vårt ego dör när vi inte får det vi förväntar oss, när vi har gjort allt rätt och ändå inte belönas och blir sedda i det.

Myten om Inanna hjälper oss att skala av de lager som hindrar oss från att vara de vi är, bortom egots och tankens begränsningar. Myten bjuder in oss att möta Ereskighal och det som är förtryckt inom oss, bortom egots fasader.

Tiden går och Inannas vän Ninnshubur kallar på hjälp när Inanna inte återvänder. Himmelsgudarna nekar henne hjälpen men Visdomens Gud Enki bistår. Han säger att Ereskighal kvider med födslolika smärtor i underjorden och sänder hjälp i form av två små väsen; Gallatur och Kurgarra. Dessa två väsen möter den kvidande Ereskighal och visar henne empati. Ereskighal blir så tacksam för deras medkänsla och vill i gengäld ge dem en gåva och säger i djup tacksamhet att de får vad än de önskar. Gallatur och Kurgarra väljer Inannas kropp som hänger på köttkroken och stänker livets vatten och livets föda på henne, så hon vaknar till liv igen.

Inanna passerar sedan de sju portarna på vägen upp igen och återuppstår till livet, som den hon i sanningen är – till ett liv i balans mellan ljus och och mörker, guidad av sin kropp och själ.

Gudinnan Inanna guidar oss att skala av våra masker, identiteter, roller, skydd och begränsningar - så att vi kan födas och blir hela som de vi verkligen är. Inanna befriar oss från egots begränsningar så vi kan leva fria och hela - i kontakt med kropp och själ.